måndag 10 januari 2011

Hur gick det med NaNoWriMo?

Det var ett spännande projekt. Äntligen skulle alla idéer, lösryckta funderingar och sporadisk research stansas in i datorn och resultera i en kompakt ordmassa. Eller ännu hellre en färdig roman..

Men...jag fick inte riktigt till det. Kom lite mer än halvvägs med 26575 ord. Kanske hade det gått bättre om jag lytt tonårssonens råd att bosätta mig i lilla Stugan ute i skogen under tiden.

Fast jag hade kanske blivit skogstokig i ensamheten och tillbringat dagar och nätter med att lyssna efter små otäcka krallande musfötter som rasslar över plankorna i taket till vinden. Små mjuka päldjur som pressar sig upp genom sprickor i golvet och hugger mig i tårna eller faller ner från taket och trasslar in sig i mitt hår. Jag är verkligen allergisk mot pälsdjur...

Nej, är nog mer kreativ hos min livliga familj. Och varje gång jag kommer ut i köket och möts av överhopad diskbänk får jag en obändig lust att skriva. Det är mycket, mycket roligare än att diska eller städa...

Så nu har jag ett embryo till en roman och lust att färdigställa projektet omgående. Jag vill ju veta hur det går för dem alla så fort som möjligt!

Varför blev jag inte klar under november månad då? Kan inte skylla på vardagssysslorna för det tog knappt ett par timmar att plita ner tillräckligt antal ord. Ungefär lika lång tid som en långfilm på TV varar...

Men rätt som det var kunde tankarna fladdra iväg mitt i skrivkoman: Vad åt de till frukost på den tiden? Hur gick barnen klädda? Vilka medicinalväxter användes vid sjukdomar? etc och jag avbröt skrivandet för att söka information på nätet. Inte bra. Sånt ska man ha gjort före eller kolla upp efteråt.