måndag 11 maj 2015

Om kättare och albigenserkriget.

Ljusets väktare är i första hand en äventyrsbok men det är knappast möjligt att skriva om medeltiden utan att ha med religion. Gick man inte i kyrkan, följde dess regler och deltog i församlingslivet kunde man bli bannlyst och hamna i helvetet - för att uttrycka det kort.  Och det har alltid funnits människor som använt religion som orsak för att skaffa sig makt och pengar, starta krig och förtrycka oliktänkare. År 1209 startade påven Innocentius III ett korståg för att utrota dem han kallade kättare.

Katarerna, Bon hommes, levde enkelt, brukade inte våld, var vegetarianer och trodde på reinkarnation. Eftersom individen kunde återfödas antingen som man eller kvinna ansågs båda könen ha lika värde. Katarerna översatte bibliska texter så att allmänheten skulle kunna ta del av innehållet. De ansåg att alla individer kunde få kontakt med Gud. Detta ogillades av katolska kyrkan. 

Medeltida Languedoc var känt för att ha en framstående kultur, tolerant livsåskådning och liberala idéer. Området var en knutpunkt för handel och hade god ekonomi. Kvinnor kunde ärva och hade högre status i Occitanien än i övriga Europa vid den här tiden.

Folket i Languedoc tilltalades av katarernas lära. Många var missnöjda med kyrkans påbud och med den växande skara korrumperade katolska präster som levde i synd och frosseri när ingen höll efter dem.
Många adelsdamer, som t ex Esclarmonde de Foix utbildade sig till en sorts katarprästinnor, perfecti, när barnen flugit ut.  Esclarmonde grundade flera flickskolor och vårdinrättningar. 

Påvens makt över Languedoc försvagades alltmer och landets mäktiga grevar struntade i att slänga ut katarerna. Till slut fick påven nog, förklarade krig mot kätteriet och invaderade Languedoc.  Albigenserkriget (kallat så pga många katarer levde nära staden Albi) varade i nästan tjugo år och en halv miljon Languedoc-bor beräknas ha strukit med. Katarer som infångades brändes oftast på bål.
Bild från wikipedia. Katarer drivs ut ur Carcassonne.