söndag 5 juli 2015

Pia Lerigon recenserar Ljusets väktare

Pia Lerigon, kom trea i Harlequins decembertävling och håller som bäst på att färdigställa sin romancetrilogi, men hinner även med att läsa en hel del böcker.
Nu har Pia recenserat Ljusets väktare på sin blogg och skriver bl a så här:

Titeln och den vackra framsidan skvallrar om en fantasy, men enligt baksidan utspelar sig boken i Frankrike i slutet av 1100-talet och handlar om Eliséau vars mod och viljestyrka för med sig både kärlek och sorg medan påvens armé rustar för att invadera Occitanien.

Övertygad om att boken skulle handla om denna kvinna satte jag igång att läsa. Första kapitlet berättar hur modern blev dräpt och fadern hämnades på mördarna. Men andra kapitlet handlade också om fadern. Likaså tredje.

Vid det här laget var jag rätt less på boken - den skulle ju handla om Eliséau, men istället handlade den om hennes far Enricx. Och någon kärlek var det ju inte heller.

Inledningsvis förstod jag inte alls varför Marie-Louise envisades med att berätta faderns historia: Det stod ju tydligt på baksidan att boken skulle handla om flickan.

Det var då jag bestämde mig var att fortsätta läsa boken med ett öppet sinne och strunta i den förutfattade mening jag fått om bokens innehåll då jag läst baksidestexten.Och DÅ blev det här en rätt bra bok. Ja, en riktigt bra bok faktiskt. För Marie-Louise Fritzén kan verkligen berätta en historia och hon har bra gestaltning och bra närvaro i karaktärerna. Fadern kunde väl haft lite mer inre dialog och känslor, men låt gå för det när allting annat var så bra skrivet ;)